Asfalt har sin plats i dagens Stockholm. Det går knappast att förneka. Det är bara att tänka på vad en grusad motorväg skulle innebära så inser man varför.
Varför är det så vanligt att asfaltera egentligen? Asfaltsytor kan onekligen inte sägas vara annat än verkligt tråkiga. Asfalt är svart, sterilt och hårt. Visst är det mycket trevligare med grusvägar och gräsytor? Det klarade man sig ju bra med förr i tiden så varför inte nu?
Fast om man börjar tänka efter så inser man snart att det är mycket som är annorlunda idag jämfört med förr. Framförallt är det förstås bilismens intåg och utveckling som ligger bakom behovet av asfaltering. Tänk dig bara en motorväg med grusbeläggning. Det skulle verkligen inte gå att kunna köra i högre hastigheter där. Och det är något som nästan varenda stressad nutidsmänniska vill kunna göra.
Nej, asfalt är kanske inte så dumt egentligen, när man tänker efter. Även på små vägar så kräver det mindre underhåll än vad grusvägar gör. Tänk bara på alla tjälskador dessa brukar få varje vinter. Och vad gäller motorvägarna så är de ju ändå knappast ställen där man skulle vilja ha en picknick i det gröna.
Att asfaltera uppfarten där hemma i Stockholm då? Kan det vara nåt att satsa på? Jo, det har faktiskt sina fördelar. Framförallt kanske att det blir mindre problem med ogräs och lättare att röja snö. Förresten, visste du att asfalt kan återvinnas? Det är alltså inte alls så ovänligt för miljön som man skulle kunna tro.